Sebastian!



Det var bara tur, säkert en på miljonen.
Någon kände nån och sen såg vi varann.
Det var bara tur, skyll på gravitationen.
För jag föll i din famn.


Åh Sebastian, visst kan vi ha varit menade för varann?
Men jag vågar inte hoppas, åh Sebastian.
Jag måste bärga mig, förneka, som ett filter.

Mitt piano - Filter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0